1. Brutalt ärlig

 Jag fick för mig att radera alla gamla inlägg som jag tidigare skrivit i denna blogg. Jag behövde på något sätt få ett oskrivet blad att börja bearbeta det jag går igenom. Det finns så mycket inom mig, som jag behöver få ut i det öppna. Så att folk ska förstå vilket samhälle vi lever i. För jag tror inte att folk vet hur det kan se ut i det finska samhället. Hur orättvist behandlad man kan bli, hur man kan bli behandlad som en kriminell fast du inte gjort ett skit.

***

 Det kan bli osammanhängande, det kan hända att vissa delar inte kommer i den ordning som allt hänt. Men det har egentligen ingen större betydelse. Jag hoppas bara att det jag skriver ska nå ut och inte bara finnas för blinda ögon, även om det främst är för min egen del som jag skriver.

***

Det här blir helt enkelt en brutalt ärlig blogg med anonymiteten. Det är inte det att jag inte kan vara öppen om det som sker, för det kan jag, men vissa saker kan jag helt enkelt inte skriva i det öppna, med risk för att få skit för mina åsikter. Det blir helt enkelt en öppen dagbok om det skit som pågår och har pågått sedan den dag en man klev in i mitt liv.

***

Jag trodde på fullaste allvar att det var mannen i mitt liv. Han, med stora H. Problemet var bara att jag var så otroligt svag och osäker, så jag var tyvärr ett lätt offer. Skulle man slå upp narcissist i en ordbok skulle man förmodligen möta en bild på honom. 

***

Jag träffade honom för 15 år sedan. Känns helt bissart egentligen att det är så längesedan han satte klorna i mig och fortfarande förstör mitt liv. För att lite förstå hur jag kunde tillåta att någon gör såhär mot mig, så behöver man förstå bakgrunden. För allt hänger ihop, allt sker av en orsak. Det har jag alltid stått fast vid och kommer alltid att göra det. Följande inlägg får helt enkelt bli en inblick i vem jag var innan jag träffade honom.

***

 Jag var 21 år när jag träffade honom, det var några månader före jag skulle fylla 22. Min bakgrund formade mig till den sköra, trasiga personen jag var då. Och det är det som en person med narcissistiska drag livnär sig på. De går igång på en människa som är lätt att manipulera, inte har någon tro på sina egna förmågor. Och det hade inte jag. Lilla jag, snart 22 år, insåg aldrig mitt värde. För hade jag gjort det, hade jag då stått i den här dynghögen jag står i idag? Hade jag behövt leva med ett stort svart hål i mitt hjärta för att mina barn inte vill ha med mig att göra? Vem hade jag egentligen varit om jag varit den starka person jag är idag och inte tillåtit honom att redan från början behandla mig som skit?

***